Och så blev bocken levande igen. »Jaså», tänkte flickan, »går det så lätt. Den där krukan ska vi allt vara rädda om.»
Och en gång när trollet var borta letade hon reda på systrarna nere i källaren, tog den äldsta systerns huvud och satte det på sin plats och smorde henne som trollet gjort med bocken. Och strax blev hon levande igen. Flickan stoppade ner henne i en säck, la lite mat ovanpå och knöt till säcken. När trollet kom hem bad hon honom gå till modern igen, för hon både svalt och frös och ensam var hon, men han skulle inte få glutta i säcken, sa hon. Trollet lovade att gå med säcken och att inte glutta i den. Men när han kommit en bit på väg tyckte han den blev så tung.
»Nog har hon ögon», mumlade han, »men inte rå de med att titta ända hit», sa han och tänkte knyta upp snöret.
Men just då ropade systern som låg i säcken: »Jag ser dig allt, jag ser dig allt», och trollet blev så förvånad och rädd att han inte vågade titta i säcken.
Nästa gång gjorde flickan detsamma med den andra systern och trollet blev lurad på nytt och bar säcken ända fram till stugan, där modern bodde, som en snäll springpojke.
När trollet nästa gång skulle gå ut, låtsades flickan att hon var alldeles fasligt sjuk. Hon jämrade sig och pustade och pep och sa att trollet inte fick komma hem före klockan tolv, för innan dess skulle hon inte hinna få maten färdig, så sjuk som hon var. Så fort
