»Det vill det tur till», sa kungen, »för ännu har jag inte hört, att någon kommit tillbaka från honom. Men skulle du komma fram, så kan du gärna fråga honom från mig var min dotter är, som försvann för många år sedan», sa han. »Jag har letat och lyst efter henne i alla kyrkor, men ingen har kunnat säga mig något om henne.»
»Ja, det ska jag göra», sa pojken.
På kungsgården levde han gott, och då han gick fick han både matsäck och pengar.
Då det led mot kvällen kom han till ännu en kungsgård. Här kom drottningen ut i köket och frågade honom varifrån han var och vad ärende han reste i.
»Jag ska till draken Djupfart och ha tre fjädrar från stjärten på honom», sa pojken.
»Det vill det tur till», sa drottningen, »för jag har aldrig hört, att någon kommit tillbaka från honom. Men skulle du finna honom, kan du gärna fråga honom från mig var jag ska hitta mina guldnycklar som jag tappat.»
»Ja, det ska jag göra», sa pojken.
Då han hade gått en stund kom han till en stor, bred älv. Medan han stod och undrade på hur han skulle komma över eller om han skulle gå längs efter den, kom en gammal, krokryggig man och frågade vart han skulle.
»Jag ska allt till draken Djupfart, jag, om någon kunde säga mig var jag kan finna honom», svarade gossen.
»Det kan jag nog säga dig», sa mannen, »för jag går här och bär över dem som ska till honom. Han bor strax ovanför här. Bara du kommer uppför backen ser
