frågade hur länge han ska gå där och bära folk över», sa prinsessan.
»Den dumma besten! Det kan han snart slippa», sa draken, »när det kommer en som vill över ska han kasta honom ut i älven och säga: ’Färja nu du över tills du blir avlöst!’ Men låt mig nu få fred för dina drömmar, eljest blir det en annan dans.»
Ja, prinsessan lät honom sova i fred. Men så snart det blev tyst och mjölnarpojken hörde draken snarka kröp han fram. Innan det var ljust stod draken upp, men han hade knappt fått fötterna i golvet, förrän gossen högg av honom huvudet och nappade tre fjädrar ur stjärten på honom. Då blev det stor glädje, och både pojken och prinsessan togo så mycket guld och silver och pengar och andra präktiga saker som de kunde få med sig, och då de kommo till sundet gjorde de färjkarlen så yr i huvudet med allt det han fick frakta över, att han glömde att fråga vad draken hade sagt, tills pojken och kungadottern voro över med alltsammans.
»Det var sant, du», sa han, då de skulle bege sig vidare, »frågade du draken om det som jag bad dig om?»
»Jaha», sa pojken, »han sa, att när det kommer en som vill över, så ska du kasta honom mitt ut i älven och säga: ’Färja nu du över tills du blir avlöst’, så blir du fri.»
»Å, tvi dig», sa färjkarlen, »hade du sagt det förr, skulle du ha fått avlösa mig.»
Då de kommo till den första kungsgården sporde drottningen om han hade frågat draken om hennes guldnycklar.
