»Ja», sa pojken. Och när han sagt drottningen var hon skulle leta gav hon honom hundra daler.
Då han kom till den andra kungsgården frågade kungen om han hade talat med draken om det han bad honom om.
»Ja», sa pojken, »det gjorde jag, och här är din dotter.»
Då blev kungen så glad, att han gärna hade gett mjölnarpojken prinsessan och halva riket. Men eftersom denne var gift förut, fick han tvåhundra daler och hästar och vagn och så mycket guld och silver som han orkade få med sig.
Då han nu kom till den tredje kungsgården kom kungen ut och sporde om han hade frågat draken om det han bad honom om.
»Ja», svarade pojken, »han sa, att du skulle gräva om brunnen och ta upp den ruttna gamla stocken som ligger på botten, så får du nog rent vatten.»
Då gav kungen honom trehundra daler.
Därifrån reste han raka vägen hem, och han var så prydd med guld och silver och så präktig, att det lyste och dinglade om honom, och nu var han mycket rikare än Per Krämare. Då Per fick fjädrarna hade han ingenting att säga mot giftermålet. Men då han fick se all rikedomen blev han alldeles häpen och frågade om det var sådant välstånd hos draken.
»Ja», sa pojken, »det var mycket mer än jag kunde få med mig. Det är så mycket, att det blir många hästlass, och om du vill resa dit, så finns det visst nog till dig också.»
