Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
218
DE TRE MOSTRARNA

Och prinsen frågade omigen om det var moster till hans brud. Bägge svarade ja, och prinsen sa, att när det var så, fick hon väl sätta sig till bords, hon också.

Men knappt hade hon satt sig, så kom det igen en ful gammal kärring, med ögon så stora som tallrikar och så röda och rinnande, att det var rysligt att se. Bruden reste sig igen och hälsade: »God dag, moster!» och prinsen bjöd henne också att sätta sig till bords. Men glad var han inte, och han tänkte för sig själv: »Gud hjälpe mig såna mostrar min brud har!»

”Hur i all världen kan min brud, som är så vacker, ha såna rysliga och vanskapliga mostrar?”

Då han hade suttit en stund kunde han inte låta bli att fråga: »Men hur i all världen kan min brud,