som är så vacker, ha såna rysliga och vanskapliga mostrar?»
»Det ska jag säga dig», sa den ena. »Jag var lika vacker, jag, som bruden din, då jag var vid hennes ålder. Men att jag fått så lång näsa, det kommer sig av att jag bitti och sent har suttit och hackat och nickat med spånad, och så har näsan töjt sig och blivit så lång som du nu ser.»
»Och jag», sa den andra, »ända sedan jag var ung har jag suttit och skubbat fram och tillbaka i vävstolen, och därför har min bak blivit så stor och svullen som du ser.»
Så sa den tredje: »Anda ifrån det jag var ganska liten har jag suttit och stirrat och sytt natt och dag, och därför ha mina ögon blivit så rysliga och röda, så nu finns det ingen bot för dem längre.»
»Jaså», sa prinsen, »det var väl jag fick veta det. För kan folk bli så rysliga och fula av det, så ska min brud varken spinna eller väva eller sy mer i alla sina dagar.»
