DUMMA MÄN OCH TROLL TILL KÄRRINGAR.
Det var en gång två kärringar som trätte, enligt kärringars vana, och när de inte kunde hitta något annat att gräla om, så grälade de om vilken av dem som hade den dummaste mannen. Ju längre de trätte desto argare blevo de, och till sist höllo de på att flyga i luven på varandra, ty, som alla veta, det är lättare att börja än att sluta en träta. Den ena sa att det fanns ingenting på jorden så galet så att hon inte skulle kunna få mannen sin att tro det, ifall hon ville det, för han var lika lätt att lura som trollen. Och den andra hon sa att det fanns ingenting så tokigt att hon inte skulle kunna få sin man att göra det, ifall hon ville det, för han var så dum så han kunde inte trä på en synål en gång.
»Låt oss då pröva vem av oss som kan lura sin man värst», sa den ena kärringen, och så blevo de sams igen.
När den ene mannen kom hem från skogen sa hans kärring:
»Gud bevare mig så du ser ut. Antingen är du sjuk eller också är du rädd för något.»
»Mig fattas bara mat och dryck», svarade mannen.
»Herre du min je», väsnades kärringen, »du måtte visst bli sämre för var minut. Nu ser du ut som ett lik i synen. Du måste bums gå i säng, annars kolar du vippen.»
