FURUHANS SOM FICK KUNGADOTTERN ATT SKRATTA.
Det var en gång en kung, som hade en dotter som var så vacker, att ryktet om hennes skönhet hördes vitt och brett omkring. Men hon var så allvarsam så ingen hade nånsin sett henne skratta, och hon var så stursk av sig, att hon gav alla friarna korgen, vare sig de voro prinsar eller herremän. Kungen var trött på hennes envishet och tyckte att hon som alla andra flickor borde gifta sig, hon var gammal nog för det, och hade ingenting att vänta på, och rikare blev hon inte med åren, ty halva riket skulle hon ha i hemgift, det var morsarvet hennes.
Till sist lät han kungöra på kyrkvallen, att den som kunde få prinsessan att skratta, han skulle få både henne och halva kungariket. Men om någon vågade försöket utan att lyckas, så skulle man skära tre breda skåror i hans rygg och strö salt i såren, och du kan veta att det blev många blodiga ryggar i det landet. Friarna kommo från norr och söder, från öster och väster, och alla menade de att det skulle väl inte vara svårt att få prinsessan att skratta. Många av dem voro både vackra och kvicka. Men hur de än krumbuktade och hur de
