djup dal och där hoppade Mumle från bergstopp till bergstopp och när Gammel-Erik skulle hoppa efter så råkade han komma i vägen för klubban, och då fick han sig ett slag så han damp ner i dalen och bröt ena foten — ja, och där blev han liggandes.
»Här har du skatten», sa Mumle till kungen när han kom hem och slängde kassen full med pengar i salen så att hela slottet skakade.
Kungen tackade och lovade att Mumle skulle få en stor belöning och tillåtelse att resa hem, om han det ville. Men det ville inte Mumle, utan han ville ha mera arbete. »Vad ska jag göra nu», frågade han.
När kungen tagit sig en ordentlig funderare så sa han att Mumle skulle fara till bergstrollet och hämta igen svärfarssvärdet, som han gömt i slottet vid sjön, dit ingen vågade gå.
Mumle tog lite mat med sig och begav sig i väg. Han vandrade långt om länge över berg och genom skogar och till sist kom han till några höga fjäll, där det trollet skulle bo som stulit svärfarssvärdet från kungen. Men trollet fanns inte under bar himmel och berget var stängt, så Mumle måste ta sig en funderare på hur han skulle kunna komma dit in. Han gjorde sig god vän med några stenbrytare, som höllo till på en gård i fjället. En sådan hjälp hade stenbrytarna aldrig drömt om att få, ty Mumle bröt sten så det brakade i berget och stycken stora som hus rämnade och föllo ner i dalen. När han blev hungrig och tog fram matsäcken för att få sig lite mat i magen, så var säcken tom till en tredjedel.
