man märkte att vattnet sjönk, men havet rådde hon inte med ändå, så hon sprack när hon druckit en stund.
När de kommo i land sände Mumle Gåsägg bud till kungen, att han skulle komma och hämta svärdet. Han skickade fyra hästar, men de orkade inte lyfta svärdet. Då sände han åtta hästar och sedan tolv, men de orkade ändå inte få svärdet ur fläcken. Då lyfte Mumle det på en arm och gick till kungen med det.
Kungen, stackarn, trodde inte sina ögon, då han fick se Mumle livs levande framför sig, men han höll ju god min och tackade för tjänsten och lovade guld och gröna skogar till belöning. Och när Mumle bad om mera arbete sa kungen att han skulle fara till trollslottet, där ingen vågade bo, och där skulle han stanna till dess han byggt en bro över floden, så att folk kunde komma fram den vägen. Om han gjorde det, så skulle han få stor belöning, ja, han skulle få prinsessan till och med, ifall han ville ha henne.
Mumle sa att han säkert skulle kunna bygga den där bron, och kungen var lika säker om att han inte skulle kunna det, för ingen hade kommit levande från den affären, och nu äntligen trodde kungen att han blivit Mumle kvitt.
Pojken tog med sig några passande verktyg och den minsta drängpojken och en ordentlig matsäck, förstås, och så bar de i väg. När han kom fram till floden dansade isflaken på vattenytan och strömmen brusade som i en fors. Men Mumle klev ut i vattnet och tog ett stadigt tag med fötterna i botten och lät isflaken dansa på bäst de
