att tjäna kungen. Men när det blev så mycket folk i kungens här blev det ont om maten, och det gjorde kungen ledsen, ty han ville gärna ge sitt folk både mat och dryck i överflöd. Då måste pojken duka med sin duk, och sedan fattades det varken vått eller torrt i landet.
När han stannat en tid hos kungen började han längta efter borgmästardottern. Han utrustade fyra krigsskepp och reste med dem och när han kom fram till den staden där borgmästaren bodde, så sköt han med kanonerna så det dundrade och alla fönster sprungo sönder i halva staden. Ombord på skeppen var det så fint som hos någon kung och själv hade han guld i varje söm, så fin var han. Det dröjde inte så länge innan borgmästaren själv kom till skeppen och frågade allra ödmjukast om inte den främmande höge herren ville komma och äta middag i borgmästargården. Jo, det ville den höge herren. Och sedan satt han till bords mellan borgmästarinnan och hennes dotter. Bäst som de sutto där och åto och drucko och mådde gott passade han på att kasta sin halva ring i dotterns dricksglas. Hon behövde inte lång stund för att förstå meningen, hon gjorde sig ett ärende bort från bordet och satte hop hans halva med den andra halvan av ringen.
Modern märkte att det var något på färde och följde efter dottern så snart hon kunde.
»Vet du vem det är som sitter där inne, mor?» frågade hon.
»Nej», sa borgmästarinnan.
