GOSSEN MED ÖLKAGGEN.
Det var en gång en pojke, som tjänat i många år hos en man norr om det höga fjället. Denne man var skicklig i att brygga öl, ja, ölet var så gott så det fanns inte dess maken. När pojken skulle lämna tjänsten och få sin lön så sa han att han bara ville ha en kagge av julölet i lön. Det fick han förstås, och så drog han sina färde. Han bar både länge och väl på kaggen, men ju längre han släpade på den desto tyngre blev den. Till slut började han se sig om efter någon som han kunde bjuda på ett glas, för att ölet skulle minskas och kaggen bli lättare. Sent omsider mötte han en gammal man med ett stort skägg.
»God dag», sa mannen.
»God dag igen», sa pojken.
»Vart ska du ta vägen?» frågade mannen.
»Jag letar efter någon att dricka med, så att ölkaggen blir lite lättare», sa pojken.
»Kan du inte bjuda mig på ett glas likaväl som någon annan?» undrade gubben. »Jag har färdats både långt och länge, så jag är både törstig och trött.»
»Jo, visst kan jag det», tyckte pojken. »Men var kommer du ifrån, och vad är du för en karl?»
