innan trollet dräper dig, för här bor ett hiskligt troll med tre huvuden.»
Pojken förklarade att han inte tänkte maka sig undan ens om trollet hade sju huvuden. När prinsessan det hörde frågade hon om pojken orkade svänga det rostiga svärdet, som hängde bakom dörren. Men det orkade han inte, han orkade inte ens lyfta ner det. Då sa prinsessan:
»Om du inte orkar lyfta ner det, så får du ta dig en klunk ur flaskan som hänger bredvid svärdet, det brukar trollet göra när han skall använda det.»
Pojken log sig ett par duktiga styrketårar ur flaskan och sedan orkade han svinga svärdet, som var så lätt som en kakspade.
Rätt som det var kom trollet farandes.
»Hu, här luktar kristet manfolk», skrek det.
»Det gör så», sa pojken, »men du behöver inte gasta för det, för den lukten ska du inte må illa av så värst länge», sa han och högg huvudena av trollet.
Prinsessan blev så glad som om hon fått något riktigt gott. Men en stund senare blev hon sorgsen i sinn, ty hon längtade efter sin syster, som rövats av ett troll med sex huvuden och som bodde i ett slott av guld trehundra mil bortom världens ände. Pojken menade att det var inte värre än att han kunde hämta både slottet och prinsessan, och så tog han både svärdet och flaskan med sig och satte sig på åsnan och befallde körsvennerna att följa efter med köttet, fläsket och spikarna.
När de färdats långt och mycket längre än långt, frågade åsnan en dag om pojken såg någonting.