Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
74
GULDSLOTTET SOM HÄNGDE I LUFTEN

»Jag ser någonting som lyser som solen», sa pojken.

»Det är guldslottet dit vi skola», sa åsnan, »men utanför ligger en jätteorm, som stänger vägen och håller vakt. Honom ska vi först täcka med ris och kvistar och sedan skola vi lägga ett lager spik över och så tuttar vi eld på det hela och bli honom kvitt.»

När de äntligen kommo fram gav pojken körsvennerna ett gott mål mat, för att de skulle hjälpa honom med ormen, och sedan de samlat ihop ris och kvistar och ved, öste de alla trehundra lådorna spik över bålet och så satte de eld på det och brände ormen livs levande.

När de blivit ormen kvitt flög den ena draken upp och lyfte sakta på slottet och de två andra drakarna flögo högt upp i luften och hakade av repen, i vilka slottet hängde, från krokarna, och så satte de ner slottet på marken. Därpå steg pojken in i slottet och här var det ändå finare än i slottet av silver. Men ingen människa såg han förrän han kom in i rummet längst bort, där låg prinsessan och sov på en säng av guld. Hon sov så tungt som om hon var död, men det var hon inte, för hon var röd och vit om kinden som mjölk och blod. Men pojken var inte karl till att kunna väcka henne. Just som pojken stod och tittade på henne kom trollet farandes. Han hade knappast fått det första huvudet innanför dörren så skrek han:

»Här luktar kristet manfolk.»

»Ja ja mänsan», sa pojken, »men inte behöver du flåsa så för det. Du ska snart slippa känna den lukten», och