Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
76
GULDSLOTTET SOM HÄNGDE I LUFTEN

att han hann med att hämta vattnet på en timme, så skulle alla djuren vakna och slita honom i stycken. Pojken sa att han skulle skynda sig.

Klockan tolv kommo de fram. Då lågo alla de vilda djuren som en mur kring slottet och i två leder ut på vägen, men de sovo som stockar och stenar och ingen av dem rörde ens en tass. Pojken klev försiktigt fram mellan dem, så att han inte trampade varken på deras tår eller svansar och fyllde sina flaskor med livets och dödens vatten ur brunnarna. Medan han det gjorde tittade han på slottet, som var gjort av renaste guld. Någonting så grant hade han aldrig skådat och inne i slottet måtte det väl vara ändå grannare. »Å pytt», tänkte han, »nog har jag tid att titta dit in ett slag. Jag behöver bara stanna där en halvtimme», och så sköt han upp porten och klev på. Där inne var det grannare än det grannaste tänkbara och han gick från den ena salen till den andra och tittade stort på alla saker av guld och ädla stenar. Människor fanns där inga. Till sist kom han in i ett rum där en prinsessa låg och sov på en säng av guld igen, och hon såg ut som om hon var död. Men hon var så fager som den fagraste drottning och röd och vit som blod och snö och så vacker att han aldrig sett någonting så vackert utom tavlan med hennes bild på, för det var hon som var målad på tavlan. Pojken glömde både vattnet som han skulle hämta och djuren och slottet. Han kunde inte ta ögonen från prinsessan, som sov som en död och som han inte kunde väcka.

När det led mot kvällen kom trollet farandes och slog