fläcken. Men den yngste prinsen rodde i land och vaktarna föllo lydiga till hans fötter, så att han kom lyckligt fram till slottet. När han steg in i den förgyllda salen satt stortrollet och sov och de tolv prinsessorna sutto på var sin stol och löskade de tolv huvudena. Prinsen gjorde miner till prinsessorna, att de skulle maka sig undan, men de pekade förskräckta på trollet och gjorde miner åt honom att han skulle gå sin väg. Men prinsen fortsatte att gestikulera och göra miner, så att till sist förstodo de att han ville frälsa dem från trollet. Då flyttade de sig undan den ena efter den andra så sakta de bara kunde och prinsen högg av trollets huvuden, det ena efter det andra, så att till slut flöt där en stor röd bäck ut genom slottets port
Så snart trollet var död, rodde prinsen ut till skeppet igen och gömde svärdet och eftersom han inte orkade flytta undan trollets lik ensam, så tyckte han inte det var för mycket att de andra hjälpte till en smula, nu när han i alla fall gjort det viktigaste själv. Han väckte de andra och sa att det var stor synd och skam att de lågo där och latade sig när han nu funnit prinsessorna och dräpt det leda trollet. Men bröderna skrattade ut honom och förklarade att han nog sovit ändå djupare än de, eftersom han drömt att han varit en sådan karlakarl. Om någon hade räddat prinsessorna så hade det säkert varit en av de äldre bröderna och inte han, den yngste. Men prinsen berättade hur allt gått till och då måste de följa med honom i land för att titta. Först sågo de blodbäcken, så slottet och trollet, så de tolv huvudena
