DEN GRÖNE RIDDAREN.
Det var en gång en kung, som var änkling och han hade en enda dotter. Det gamla ordspråket, som säger att det är samma sak med änklingens sorg som med en stöt på armbågen, det gör ont men det går snart över, har allt rätt, och den här kungen gifte snart om sig med en drottning, som hade två döttrar. Och drottningen var lika elak som styvmödrar bruka vara, ja, hon var led som en trollpacka mot sin stackars styvdotter.
När prinsessorna voro vuxna blev det krig i landet och kungen måste ut och slåss för land och folk. De tre prinsessorna skulle få önska sig någonting, som kungen kunde ta med sig hem, ifall han vann över fienden. Det är klart att de båda styvdöttrarna skulle önska först. Den äldsta bad om en spinnrock av guld, men den skulle inte vara större än att den kunde stå på en åttaskillingsslant av silver, och den näst äldsta bad om en garnvinda av guld, och den fick heller inte vara större än att den kunde stå på en åttaskillingsslant av silver. Det var alldeles inte för nyttans skull de önskade sig detta utan bara för nöjes, Hans egen dotter däremot ville ingenting ha, men hon bad sin far att hälsa till den gröne riddaren. Kungen drog ut i kriget
