och hur han nu bar sig åt så vann han, och hur han sen bar sig åt så köpte han med sig hem det som styvdöttrarna önskat sig. Men vad hans egen dotter bett honom om, det glömde han. Han ställde till ett stort gästabud för att fira sin seger, och vid gästabudet fick han syn på den gröne riddaren, och då kom han ihåg sig och hälsade riddaren från prinsessan. Riddaren tackade för hälsningen och gav kungen en bok, som såg ut som en psalmbok, med pärmar som gick att knäppa ihop. Boken skulle kungen lämna till prinsessan, men han fick inte öppna på boken, och det fick inte prinsessan heller, förrän hon blivit ensam. Sedan kriget och gästabudet voro över kom kungen hem igen och han var knappt kommen innanför dörren, förrän styvdöttrarna kastade sig över honom för att få vad han lovat dem. Och han plockade fram presenterna. Hans egen dotter däremot höll sig stilla bakom de andra och frågade inte efter någonting, och kungen kom förstås inte ihåg boken, förrän en gång när han skulle gå bort och satte på sig de kläder, som han haft vid gästabudet, då fick han tag i boken när han stack ner handen i fickan för att ta fram sin näsduk. Då gav han prinsessan boken och hälsade från den gröne riddaren att hon inte skulle få öppna den förrän hon blivit ensam.
När hon om kvällen satt ensam på sin kammare öppnade hon boken. Först hörde hon den allra vackraste musik, så vacker att hon aldrig hört maken, och strax därpå stod den gröne riddaren där. Han berättade att boken var förtrollad, så att när hon öppnade den kom
