drottningen få se en skymt av riddaren och sedan var hon viss om att någon varit inne hos styvdottern.
Så skulle kungen fara bort på en lång resa. Under tiden lät drottningen gräva ett stort hål i jorden och där murades upp ett hus och i muren lät hon lägga råttgift, så att inte minsta råtta ens skulle kunna komma in i huset. Muraren fick bra betalt och han lovade att lämna landet, men det gjorde han inte. Sedan stängdes prinsessan in i huset med sin leksyster, och gången murades igen och det lämnades bara ett hål i taket så stort att man kunde räcka ner maten genom det. Här satt hon nu och sörjde och tiden blev så lång, så lång. Men rätt som det var kände hon att hon hade boken med sig i fickan. Hon tog upp den och öppnade den. Först hörde hon den vackra musiken som hon hört förr, men sedan hörde hon en ynklig jämmer och strax därpå stod den gröne riddaren där.
»Jag är nästan död nu», sa han. Och därpå berättade han att styvmodern lagt gift i väggen och att han inte trodde, att han skulle kunna komma levande därifrån. När hon till slut måste slå igen boken hörde hon samma ynkliga jämmer igen.
Men leksystern som var med prinsessan hade en fästman och till honom sände hon bud att han skulle hämta muraren och be honom göra hålet i taket så stort, att de kunde krypa ur huset. Prinsessan skulle betala honom så mycket, att han skulle vara försörjd för alla sina dar. Muraren gjorde som han blivit befalld och prinsessan och leksystern sluppo ut och reste långt bort till
