doktorshatt och en doktorsfrack, och så gick hon upp till slottet och erbjöd sig att rädda prinsen.
Kungen sa att det lönade inte mödan att försöka få honom frisk, för där hade varit så många doktorer som försökt, men prinsen hade bara blivit sämre och sämre. Hon gav sig i alla fall inte utan lovade att prinsen skulle bli frisk, både fort och ordentligt. Ja, då skulle hon väl få pröva på då, sa kungen, och därmed gick hon in till prinsen och tvättade honom en gång. När hon kom igen dagen därpå var han redan så mycket bättre, att han kunde sitta upp i sängen, och dagen därefter var han en så duktig karl, att han kunde gå tvärs över golvet, och tredje dagen var han så frisk som en fisk i sjön. Han skulle gå ut på jakt, sa doktorn.
När hon kom hem till sig kastade hon bort doktorskläderna, klädde sig så fin som möjligt och lagade till en god måltid, och så öppnade hon boken. Samma vackra musik som förr hördes och så kom den gröne riddaren. Han undrade förstås hur hon kommit dit. Då berättade hon hur allt gått till och sedan de ätit och druckit tog riddaren henne vid handen och förde henne upp till slottet, där han talade om alltsammans för kungen.
Därefter firades deras bröllop med stora festligheter och när det var över reste de hem. Prinsessans far blev så hjärtinnerligt glad, men styvmodern satte de i en spiktunna och rullade henne utför berget.
