prinsessan skulle fara till sin fästman klockan tolv och då reste han med till berget. När de kommo fram frågade prinsessan trollet:
»Hur bar du dig åt med saxen, vännen min? Friarn hade den och gav mig den tillbaka.»
Trollet kunde inte begripa hur det kom sig, för han hade ju låst in saxen i skrinet, men när de öppnade skrinet fanns där ingen sax. Då berättade hon att pojken fått guldnystanet, och så sa hon:
»Här är det, för jag tog igen det, men var skola vi kunna gömma det eftersom han kan sådana konster?» frågade hon.
Trollet rev sig bak örat, för han visste inte vad han skulle hitta på. Men så kommo de överens om att tända en eld och bränna upp nystanet, så kunde de vara säkra om att pojken inte skulle få tag på det. Men i samma stund som prinsessan kastade nystanet på elden, grep följeslagaren det, och ingen såg honom eftersom han hade tre-systerhatten på sig.
När pojken dagen därpå skulle gå till kungens bord fick han nystanet av sin vän. Prinsessan var ändå mera högfärdig och förnäm än dagen förut, och när de slutat äta snörpte hon sin mun och frågade försmädligt efter nystanet. När pojken slog nystanet i bordet hoppade kungen högt för skrällen och prinsessan blev blek som ett lik. Men hon behärskade sig strax och sa att pojken varit duktig, och att hon nu bara hade ett litet prov kvar att sätta honom på.
»Om du är så styv, och kan skaffa mig det som jag
