Men då han kommit midt in i berget, bröt han af sitt ena ben, och så måste han hem för att laga det.
Men medan det stod på, flög örnen hem till mannen, både med honom sjelf och haren, och då de kommit hem, gick mannen ut på kyrkogården och hade vigd jord på haren, så att han blef omskapad till hans son Hans igen.
Då det led till marknad, förvandlade sig gossen till en black häst och bad fadren resa till marknaden med honom. “När det kommer en, som vill köpa mig, skall du säga, du vill ha hundra daler för mig; men du får icke glömma att taga af grimman, eljest behåller Bonde Väderskägg mig, för det är han som kommer och vill köpa mig,“ sade sonen. På det sättet gick det ock: det kom en hästmånglare, som hade stor lust till att handla hästen af honom, och mannen fick hundra daler för den; men då köpet var uppgjordt och fadren till Hans hade fått pengarne, ville Bonde Väderskägg behålla grimman. “Nej, det står alldeles icke i ackordet det,“ sade mannen, “och grimman får du icke, för det är flera hästar, jag skall ha hem till byn.“ Så gingo de hvar sin väg. Men de voro icke så långt komna, förrän Hans skapade om sig till sig sjelf, och då mannen kom hem satt han vid ugnen. Den andra dagen gjorde han sig till en brun häst och sade till fadren, att han skulle fara till marknaden med honom. “När det då kommer en, som vill köpa mig, skall du säga du vill ha två hundra daler, för det ger han, och du får traktering till på köpet; men hvad du dricker och hvad du gör, så glöm icke att taga grimman af mig, eljest ser du mig aldrig mer,“ sade Hans. Ja, så gick det, han fick två hundra daler för hästen och traktering; då de skiljdes ifrån hvarandra, var det med möda han kom ihåg att taga af grimman. Men de voro icke komna långt på vägen, förrän gossen skapade om sig, och då mannen kom hem, satt Hans vid ugnen.
