Sida:Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad.djvu/14

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15
VITRA

allting på en gång, brydde sig icke om rådet utan skurade grytan. Men om natten, sen det mörknat, gnällde och gnisslade och ven det “i grytan runt omkring“. Vitra var förargad över att ingen smakbit lämnats kvar av det som kokats under dagen.

18. Bergstens mor (se 8) var med vid notdragning i ytterfjärden. En natt hade de gått i land för att vila. Medan de lågo, kom ett tåg med koskällor och folk, som lockade kreatur. Båtlaget låg mitt i deras väg, men de gingo en krok. Bergstens mor tittade upp och såg, att de, som drevo boskapshjorden, hade svans.

19. Bergsten omtalade, att en odygdig pojke från Berga hörde en gång på Färiln (efter landsvägen till Björkön) koskällor och lockande. Emedan han trodde, att det var Juniborna, som boförde, tog han en granbuske eller mosstapp och band ett snöre i den samt lade sig på ena sidan av vägen. Han tänkte rycka busken över vägen och därigenom skrämma dem. Därav blev intet. De som drevo boskapen hade svans. Pojken var glad att få ligga stilla.