161. I främmande land säges han hava varit mycket grym. Han berättas en gång hava spetsat ett litet barn. Men sin häst var han mycket rädd om. Varest han än i fiendeland gick in för att få en sup, försummade han ej att ge hästen smaka av densamma.
162. I kriget var han djärv och tapper, slet mycket ont men redde sig alltid ur faror och svårigheter mest till följd av sin styrka, som skaffade honom namnet “lilla krigsvakten“.
163. Hans rykte nådde också kung Karl öron, som lät kalla fram honom för fronten. Kungen samtalade länge med honom, och befallde att man skulle giva honom en sup, varpå han bröt av en hästsko och gav Hansch ena halvan “till brännvinsbröd“. Hansch tog emot biten men tyckte, att den var för stor. Därför bröt han av den på mitten, räckte kungen ena halvan och behöll själv den andra, varefter han sade: “Jag ä’ börgen med de’ här.“ (Jag reder mig med detta). Då kungen såg detta kraftprov vart han “undrom“ (förundrad).
164. 27 år var Hansch i fält, varefter han begav sig upp till hembygden
