2. En annan gång på hemväg från Stockholm skulle Bremer, då de närmade sig Bremön, betala för resan, men skepparen tog icke emot något. Då Bremer i alla fall ej ville ha gjort resan utan någon slag vedergällning, slog han en spik i fören på skutan och sade, att eftersom skepparen ville ha vinden till, skulle han knacka på spiken. Därefter försvann han från fartyget utan att någon visste huru. Spiken blev till mycken nytta: ingen gjorde så snabba resor.
Kockpojken hade emellertid märkt kaptenens knackningar, och ville även han pröva på. En natt smög han sig förut och gav spiken ett kraftigt slag. Genast uppstod den häftigaste storm, och förskräckt måste han väcka kaptenen, vilken sov. Denne tog saken lugnt, knackade helt sakta på spikhuvudet, och stormen lade sig.
3. En skeppare norr om Sundsvall byggde en skuta, riggade henne fullständigt samt intog last, medan den ännu stod på stapeln, och gick sedan till sjöss sydvart.
Vid Bremön mötte en häftig storm, som dock föga oroade kaptenen, vilken ju hade en ny skuta. Bäst det var
