frågade ur skyn en röst: “Ska jag hålla eller ska jag släppa?“ “Gör hocke värsten du vill!“ blev svaret.
Men så skulle det icke hava lytt, ty i detsamma ökade stormen och riggen gick över bord. Det var Bremer som ville hjälpa, men då den högmodige kaptenen hånade honom, tog sig för att stjälpa.
(Efter f. hem. äg. Olof Sjölund i Nolby, 69 år.)
4. Då Jon Persson i Solberg och andra fiskare från Skatan en gång lågo vid Slyngen (ett skär söder om Bremön), kom en storväxt gubbe åkande skidor ut över havet söderut förbi dem och ropade, att de ej skulle ge sig ut med sina garn. “Jag kommer från Dovrefjäll och skall till Storjungfrun (en holme utanför Hälsinglands kust) och stå karl (brudgum). Efter mig kommer brudföljet.“
Det blev en av de värsta stormar i mannaminne.
5. Fiskaren Vikström å Skatan befann sig ett stycke från de andra. Då roptes till honom att ett brudfölje skulle komma ut till havs. Därför skulle skötarna tagas undan. Vikström skyndade åstad och lyckades bärga sina, medan kamraternas gingo förlorade.
