Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/185

Den här sidan har korrekturlästs

12.

Den gången då Valdemar och Jutta redo bort från skogsladan vid Bjälbo, stod Yrsa-lill drömaktigt och tyst länge kvar och såg efter dem. Hon skakade bort den jordblandade snön, som hade fastnat på skjortan öfver knäna och började locka på getterna. De hade sprungit ut, då dörren blef lämnad öppen. Då såg hon, att det kom beväpnade män från jarlagården.

— I drottningens namn! — sade de och omringade henne. — Du är vår fånge.

— Den goda drottningen? Skulle hon befalla något sådant?

— Hon är inte längre god. Hertigen talade med hennes tjänare, innan han red sin väg. Hvar har du tjufgodset?

— Gåfvor äro inte tjufgods.

Medan de tvistade, lyckades det lekaren,

179