FOLKUNGATRÄDET
En suck pressade sig ur hans bröst, medan han gick ned till bäcken med hornet och hämtade vatten. Han gned Yrsa-lill med snö och gaf henne att dricka. Ibland trodde han sig märka under fingrarna, att hon rörde på läpparna och svalde en droppe. Men hur ofta han än kände på ögonen, lågo de lika slutna, och hon vaknade icke. Han talade blidt till henne och räknade upp allt, som han skulle göra för henne, om hon ville bli hos honom. — Jag är trött på skogen. Du har tämt vilddjuret, Yrsa-lill, klippt klorna på lokatten och gjort björnen spak. Jag skall lära mig ett yrke. Jag skall sitta som den tarfligaste skoflickare vid min läst. Och vet du hvad jag längtar efter? Jo, att vid Helgalekamens ljufliga vårfest få se dig gå framför mig bland be blåklädda handtverkarhustrurna, som hålla vaxliljor i händerna.
Han hängde hornet öfver axeln i snöret och bäddade under henne med hö. Vid gårdarna stannade han och lät henne få några droppar mjölk eller vatten, och kvinnorna försökte väcka henne med löften om granna band och en ny fårskinnströja. Men när han långt
190
