Han kunde nu se ansiktena i torngluggarna och vakterna på den låga kullen. Den var rymligt omhägnad med ett grånande värn af spetsiga pålar och vidjor, mellan hvilka nyponbuskarna flätade sina aflöfvade taggrankor. Innanför stod en ring af små och stora hoppackade timmerhus, som också hade blifvit grå af sol och regn, med snö på torftaken. Allra högst reste storstugan sin gafvel med grönfärgade ormhufvud på vindskedarna. Utefter kyrkväggen fladdrade och smällde några vadmalstält, och framför dem brann det och sprakade under kittlarna. Från ingen af träbyggnaderna steg det i afton någon rök, men väl från ena hörnet af torntaket.
Släden stannade framför kyrkan, och nu befann sig den i sin hembygd hedrade Hulf Skumble på det rika och fruktade Bjälbo.
14
