FOLKUNGATRÄDET
läser nu lag för sina västgötar. När tid blir, tör du nog möta honom.
— Och Hulf Skumble, bergmästaren, som kom med järnet?
— Han har gömt sig i skogarna och skyr att se människor. Men jag tror, att vi ha annat att tänka på. Jag står här för att tala om din broder Valdemar… När hustrussystern kom i klostret, födde hon en son.
— Jag vet.
— Valdemar har gömt barnet hos själfva ärkebiskop Fulco i Uppsala. Det var att kasta det midt i ulfvens käftar. Ett öfvermod, som liknar honom.
— Men det var klokt. Fulco är en man, som förstår faran och vet att tiga.
Martinus korsade sig.
— Miserere mei Deus!
Herr Svantepolk räckte hertigen ett bref.
— Du känner ängelsvapnet i sigillet.
— Det är från Fulco.
Hertigen slet upp och läste det häftigt. Olömsk af stället kastade han det i vredesmod ifrån sig midt på altaret. Hans ögon blixtrade.
— Det är för mycket af en broder. Vet du, hvad Fulco skrifver? Valdemar är halft
198
