Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
2.
I tornporten stod en storväxt gosse med platta, raka axlar och svartbrun ansiktsfärg. Håret låg slätt och blankt om hufvudet som tillkammadt med vatten, och armarna voro långa med breda händer. Bergmästaren tyckte, att ett sådant barn vore födt till att bli en förträfflig smed eller kittelbotare.
Gossen förde handen till hjärtat med en viss brådmogen klokhet och sirlighet och gick ett par steg framåt mot släden.
— Har ingen af er sett min broder? — frågade han med långsam och liksom försiktig röst. Och då han läste svaret i deras ögon, skyndade han sig att tillägga en smula frimodigare: — Glänta dvärgarna på stendörren och lofva honom att få leka med de infångade vallkullorna och stryka dem öfver kinderna, är
15
