FOLKUNGATRÄDET
sinne i töcken, medan världen rundt omkring fortlefde i sin ondska. Hvarför hade hon späkt sig och fastat och barnsligt lättroget lyssnat till de fromma legenderna? Den, som hade beredt rum i sitt hjärta för en Folkunge, kunde aldrig bli en god människa. Hon hade redan glidit ned bland de fördömda och hade ingenting mer att förlora. Hennes rätta plats var bland de föraktade i skampallen vid kyrkporten. Hvarför gömma sig för de rena och icke lida en synderskas straff? I hennes själ bar den himmelska sådden ändå inga blommor. Men en sak hade hon lärt hos nunnorna, och det var att skrifva. Redan nästa morgon skulle hon sätta upp ett bref till klostret och påtaga sig all skuld och skam och afsäga sig renlefnaden och återkräfva sina ägodelar.
När hon märkte, att småpigan stod med bandet utan att röra sig från stället, började hennes röst darra:
— Det bandet där är ett heligt och kostbart verk, som har kommit trötta ögon att svida. Hur många timmar och hur många tusen stygn har det inte kostat. Om din matmor får veta, att du olofvandes lånat mig klädnaden och blir vred, så klipp bandlängden midt itu och gif
