FOLKUNGATRÄDET
— Det lyckades oss illa, men vi ses igen, kung Valdemar. Med sådana mannajungfrur dansar din broder på Nyköpingshus.
Därefter togo de hvarann i handen igen och fortsatte utför åsen på andra sidan.
På kullarna vid gårdarna sutto bonddöttrarna, linhåriga, med klara pannor och fingrarna om kinden och sågo bort efter den döende dagen, som svenska kvinnor bruka aftonen före en helg. Hvad tänkte de på? Hvad drömde de om?
Munken och de förklädda småsvennerna från Nyköpingshus rådslogo en stund i en skogsdunge. Sedan spridde de sig och gingo in i olika gårdar. Där satte de sig på kvinnobänken utan att till en början säga något.
Samma envisa tystnad behöllo de också, när maten blef inburen, fast det hände, att de glömde sig i annat och åto läns på faten. Men när så döttrarna i den största gården togo upp spåvisan från Vreta, stämde Martinus i med mansröst. Kvinnorna reste sig förskräckta. Då steg han också upp och berättade om sitt ärende.
— Ni skola ingenting frukta — sade han — fast vi äro män i kvinnokläder. Mer än
246
