FOLKUNGATRÄDET
vårt lif älska vi vår allvarlige hertig, och nu är han på lagfärd inte långt härifrån i sigtunabygden. Därför smögo vi oss hit och tänkte på spåvisans ord om baneret och mannajungfrurna. Allt är i förfall. Prästerna skymfas framför altaret. Maktgiriga Folkungar äro redan i antågande med sina flockar. Skola de få lyckan på sin sida genom att också bemäktiga sig vårt förnämsta baner? Valdemar besvärjer inte stormen. Det är ju hans egna dårskaper, som väckt den. Det finns bara en, som kan det. Men vi ha tydt visan orätt, då vi trodde, att kvinnokläder voro nog för att få spådomen sannad. Håll kvinnoting och samla er! Det blir en farlig här. Valdemar kommer att tvärt gifva sig fången om han möter den. Eller odcså bli ni fångarna. Men det är heller inte honom ni skola besegra. Ni skola göra, hvad vi inte kunde. Ni skola hämta åt hertigen helge Eriks baner.
När kvinnorna hörde sådant tal, blefvo de än mer förskräckta och ville icke lyssna utan prisade kärleken och Valdemars mildhet.
— Vi få se — svarade de. — Ni ha handlat obetänksamt, som unga svenner bruka. Det tål att begrunda spåvisans innersta mening och
