FOLKUNGATRÄDET
lyd. Du ämnar bryta upp redan i morgon. Men hvart?
— Till din primas, bisp, för att få hjälp. Till Lund går färden.
— Nej, längre.
— Du menar?
— Den helige fadren vistas i vinter i Lyon.
— Godt! Hos honom skall jag utverka ett varningsord till dig och hertigen.
— Det är sent att varna, när golfvet redan brinner.
Han tryckte Valdemars hand mot helgedomsskrinet och vände sig till folket.
— Vid Vår fru och helge Erik svär konungen och lofvar, att redan i morgon dag börja en ångrande botgörares färd. Drabbe annars bannstrålen den förlorade!
— Du kastar dristigt dina tärningar, bisp — mumlade Valdemar mellan tänderna och höjde sedan något rösten. — Spela, mina musikanter, en sista gång för helge Erik. Gå sedan hem till välbehöflig hvila, ty i morgon vid min affärd skola ni också spela. Eller säger inte David om sin gud: lofsjunger honom till cittra och harpa, lofsjunger honom till puka under dans!
252