FOLKUNGATRÄDET
väggen om att offra dig, måste jag tänka på en bygdesägen från min egen trakt Du har aldrig hört den, broder Martinus. Du har aldrig hört om en gammal from predikare, som hette Jakob och som talade mot människornas okloka längtan efter lön för sina gärningar. Hur olika voro ni inte, du och han. Irrblosset och stjärnan! Men jag tackar dig, broder Martinus, för att jag genom dig lockas att grubbla på de kringströdda sägnerna om honom. Medan jag står här och spelar, känner jag hur de samla sig till ett klart ljus i mitt hjärta, och jag skall sprida det ljuset genom att själf gå ut och predika det bland både riddare och fattiga. Det skall bli den forne gycklarens botgöring.
Kvinnorna sågo honom öfver den rasade muren och sade till hvarann: — Det är likt Valdemars hemska spelman att hålla sin andakt vid Den heliga kerubens kapell.
Sedan tänkte de icke mer på lekaren utan fortsatte med rask gång framåt mot den nya kyrkan. Andra flockar närmade sig också från gårdarna och slöto sig till skaran, som böljade och växte. Det var unga frida mör med friska drag, och de möttes af ett beundrande sorl
266
