FOLKUNGATRÄDET
under kyrkbågarna. Pilgrimerna beredde villigt rum för dem, så att de snart fyllde hela koret, utan att någon annan längre kunde komma fram.
Fulco, som lämnat konungen och på återvägen stannat en stund vid helgedomsskrinet, hade nyss rest sig från trappstegen framför altaret Den resligaste och vackraste af de unga kvinnorna var redan utsedd till förespråkerska, och hon gick fram till honom.
— Vi komma för att hämta helge Eriks baner — började hon, men blef förskräckt öfver sin egen begäran och slog ned ögonen. I våra mödrars ungdom blef det ofta buret af dem öfver markerna till god årsväxt.
Han granskade dem skarpt och länge.
— Blott kvinnomunnar kunna uttala något så orimligt — svarade han. — Knappt en konung eller höfvitsman skulle våga komma med en sådan begäran. Det är en korsfana, vigd att föras mot hedningar.
— Det, som var våra mödrars rätt, kan du inte neka oss, vördade fader.
— Så får jag villfara er önskan — sade han aningsfullt och tog ned baneret och räckte henne det. — Jag sätter det med tillit i
