17.
Budkafle skars och skickades mellan gårdarna. På de öppnare bygderna, där kyrkbyarna lågo tätt, samlades bondemännen för att svara, om de ville hjälpa Valdemar eller icke. Ofta svarade de nej. Jakade de med slag på sköldarna, togo deras hustrur af dem örringarna och alla dyrbarare knappar och spännen och läto dem sedan gå.
I de djupa skogarna, som skilde landskapen, måste de ibland stanna flera dagar och jaga med snaror och nät eller sätta ut fiskdon i sjöarna för att icke svälta ihjäl. När hungern blef för svår, bakade de bröd af näckrosstockar. De hade mycket att bära, vapen, skor och skräppa, och deras små rödbruna hästar hade på hvardera sidan om klöfjesadeln en tunna med pilar. För att komma öfver mossarna, blefvo de barfotade krigarna ofta tvungna att
270
