FOLKUNGATRÄDET
händerna fort bli bundna. Det går lätt. Han håller dem på bröstet.
Därvid märkte de, att han var utan fingerringar och att mantelfodret var lappadt och stoppadt.
Då kom det ett ljust lugn öfver herr Svantepolks många vissna rynkor och skrynklor, en blid, men fast manlighet.
— Den, som sofver, är under en riddares skydd — sade han. — Nu är han inte bara min gäst, utan också er. Inte ett hår får krökas på hans hufvud.
De veko åt sidan för den vördnadsbjudande makten i den lilla hvitlockiga riddarens ord, vana att småle åt honom utan elakhet och att böja sig med den uppriktigaste aktning och fruktan.
— Magnus ser klokt på människor. Det visade han, när han gjorde en så omutlig riddare som du till sin högra hand — svarade de, och några af dem kastade sig i soflådorna. De andra satte sig med herr Svantepolk, och nya kannor togos in.
Utanför på vallen stod salernet på fyra höga stolpar. Innan männen gingo till sängs brukade de gå dit i olika lag, fem i hvart, och sutto
