FOLKUNGATRÄDET
hanen spelar, skall du ha Ingrid framför dig på sadeln.
Så fort han sedan hade utdelat sina befallningar höljde han Folke i ett svepe och lät två män bära honom på en stege till klosterporten. Det töfvade en stund, innan väkterskan öppnade. Då hon fick se, att det var en förolyckad, blef hon villrådig. Till sist knäppte hon ett par slag i den lilla klockan, som hängde vid muren, och abbedissan infann sig yrvaken och missnöjd.
— Fromma moder — började Karl Algotsson. — Det har gått alltför gladt till i härbärget.
— Ingen aktar på mina förordningar. Därför kommer också straffet.
Karl Algotsson skyndade sig att läsa tre aven. Då måste också abbedissan bekväma sig att göra detsamma, fast hon var mäkta ond.
— Du säger alldeles sant, stränga moder. Men det var min egen älsklingsbroder, kanske den oskyldigaste, som fick sota för oss alla. Han halkade ute i slagsmålet och dimman och bröt nacken. Bed för hans själ.
Abbedissan mjuknade en smula och måste åter läsa tre aven.
318
