FOLKUNGATRÄDET
riddarna och fruarna tillbaka från klosterinvigningen.
— Magnus höll ord. Sankta Klara har fått grundstenen under sitt hus.
— Så det myllrar af folk! Hvarför ropar bonden, som står där och prutar, efter skoskådarna och vakten?
— Gesällerna hade väl tärningarna framme. Det blir att sofva i stocken. Det är lag på det.
— Nej, det är själfva mästaren, han hytter åt.
— Försöker någon sälja dyrare än tillstadt är, gripes han som tjuf. Det är lag på det. Och skrifver någon lekare nu i bly eller läser besvärjelser, då blir det hugg och hängning och torf och tjära. Kung Magnus blef botad den gången på galgbacken.
Hon gick fram och strök honom öfver pannan.
— Den tiden är förbi då du sysslade med sådant. Du har blifvit så fagert slätkammad och klippt som en predikare. Och det är du ju också.
— Vore jag också välbeställd gesäll! Men det kan jag aldrig bli, vanbörding som jag är. Hyarken gesäll eller mästare. Det är lag på det. Finge jag åtminstone sitta gömd med mitt
338
