Och nu skall du bära mig upp på torntaket, så att menigheten en sista gång får se oss samman, innan du rider din väg. Låt mig försöka att sätta på dig brynjetyget... Ack, det var visst för mycket lofvadt, så tungt som det är! Men bältet skall jag spänna... som det också står i visan om skön jungfrun.
Han hade stigit upp, men när hon skulle hjälpa honom, sjönk hon mot hans axel, och han måste sätta henne ned på bänken. Därvid kom han att trampa bergmästaren på skägget. Han hade alldeles glömt bort honom, och det bekymrade honom heller icke det ringaste att ha haft ett så enfaldigt vittne.
— Tag här hela torsbocken, karl, och stoppa den under förskinnet — gycklade han och föll in i samma brusande och förbryllande munterhet som nyss. — Gå så ned och ställ upp dina män och låt dem svärja huseden. Är du ändå inte nöjd? Har du ändå något på hjärtat?
Bergmästaren låg ännu som en hopfallen säck och hade icke förstått mycket af det, som blifvit sagdt. Men hela tiden hade han grubblat på, hur han skulle ställa sina ord för att komma fram med sitt viktigaste ärende. Det förvånade honom själf, att han, som i sin bygd alltid gällt
| 29 |
