Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
i lågorna, och när bullerstenarna, som voro inlagda i bålet, rullade utför sluttningen, då dundrade det i högen.
Jarlen satte Ingrid Ulfva på tornkransen, men behöll armen om hennes lif. Hon böjde sig ut öfver menigheten och höll upp Valdemars lilla lätta sköld.
— Se här, hvad jarlen lämnar i mitt förvar! — ropade hon så pass högt, som hon ännu förmådde. — Det är er konungs sköld, ett barns sköld, blank och skinande utan fläck. Klar morgon lofvar stor dag. Måtte folkungadygd en gång bli ett ordstäf i Norden!
| 45 |
