Sida:Forn-Swenskan.djvu/111

Nominalflexion. 2:dra starta subst. deel. 59 och med afi.lvocalen v. Hs«Hc. /^em . Fi»F. kiuri-(eg.kir vr) 5l (eg. »Rv) zul (eg. zlllv) sin? ell. srjo l>ior or Bul sra: — t>ju (^6n. l ^tir» c>rv»r 8ol«  lr!«8 — f» iv«  Dul. li ^urvi ur snlvi lrwvl — fr^uvl /'/u^ . I^am . ur var «i>l kjcir vi» Lrvlir «nl (xsn. liiur vl» orv 3 sulv» D»t. liinr vum Lrvum 85lvl!in Att de korta, med H astedda, ga efter 2:dra afdelningen, men de med v afiedda efter I:sta, ses af eremplen. l^rr har bade llerB och Ilyrjar, det sista dock nastan blott i sam? mansattningen «llslle^ar. li. Andra starka Deciiuationen. 51. Af denna finnas nara blott masculina och feminin na, ty af neutra ar blott det enda, till och med contraherade, se, och pluralet l«eti. Flexionsvocalen war ursprungl. u, se Bi hangen sedermera aro afwen » och i upptagna, namligm: Men fienonsvocalerna aro alla bortfallna och hafwa som spsr qwarlemnat endast omljud, i F.<S. af i, i F. -N . ba, de af u och i. Afwen ar i fem. norn . och acc. plur. andel? sen -ir rvanligtwis forkortad till -r, s. tiiunr) icke teunir, hwilket sista ar mycket sallsynt. Att omljnd och gen-omljud wetla efter axdelserna, ar klart, afwensom att en vocal, hwilken ej kan emottaga om ljuo, leke heller af denna i stenonen kan pciwerkas. /" emi«ln. Flexionsv. And. Flexionsv. And. -u -a - ar, eller -i Dat. -i -i '!! -u, eller »i -i /^/u,' . ?ialli, -i >ir -i >i -ir -a -a Dat. -x -uln