Sida:Forn-Swenskan.djvu/138

86 Ordbildning. dock med de elisioner och modificationer, hwilka aro specificera dei 31. De nyttjas i syimerhet till samwerkande med prleteritumsiafijudet af qwarbliflla eller obsoleta starka verber, att bilda swaga transitiva verber och verbal-no mina. V.rculpcl. Verber: dienn», brinna, pr?et. drann, aft. drenn» (eg. drann^,) cllisi», ftridas, 6riiik — 6i'i!il» (— lireisjl,). sprida. faN^ falla lell leila (— sell^l), falla. (tela) (^1) tei^, talja. (clani») (cium) liwlNll (eg. Hom^u), subst. clumr cloina. Substantiva: alla mase. pa -u', fem. pa -isr), neutr. pa - i efter I:sta declinationen: liii-^il-, ln?e^ir, sli»!,!', veiVr, o.s.W. och kortstaswiga: ll«rr, eg. lmrHr; kl^k, eg. tilulj; ll^u, eg. liUnj; UOB, eg. ll»8H. Adjectiva. »lv 61 (upftfoda). adj. «eU, som kan uppfodas. tg^,a tolz, (tåga) tnkr, ftm kan tagas. nem» naniulll (tåga) ncemr, det samma. forekommer afwen fogadt till starka verber, man att nwdlfiera begreppel, ganska ofwerfiodigt och endast i prsesens, t. ex. «'«Hg, pr«t. 8»t, urspr. gil»; <Io^», F..Sw. li^g, pr»et. «io, urspr. 6av»; Bvi^«, prZet. sveil^, urspr. svik»; sei ock i swaga verber af VII conjug., «, t. ex. h^», urspr. Afl. v forekommer i verber endast p 3detta satt, t. ex. slilikv», eg. gillkv», urspr. sink»; men har kommer ock v i preteritum: prwt. Bonl<, eg. B»nkv; B^nFv«, urspr: Biuga; prNt. Bouj>, eg. B»ujxv. I nomina deremot oftare, t. er. tlijlilil) eg. icillllr, eg. rilil«v»i viilvu, eg. valg o. st w. Afi> forekommer endast, der v redan kommit in i de (dat») kut koeta ( — K6t)3), flvaraf coni- par. diitri — Kot I>st2.