Sida:Forn-Swenskan.djvu/147

Sytuar. 95 IV. De wigtigaste reglar ur Iyntaren. h, M Altman ofwersigt. Ordfogningen i ws ra forfaders munart ar wanligtwis enkel och ledig. Langa meningar, såsom i Latinet eller Tyskan, finnas ej; atminstone gripa periodens satser icke in i hwarandra pa ett inweckladt satt, utan sts esomoftast bredwid hwarandra, hopbundna med con junctioner, s. ok, en o. s. w. Talsattet ar kraftigt och uttrycksfullt, ty de manga, och ytterst regelmDiga/ fiexionsfotmerna tillata den storsta frihet i ordstalwingen, sa att alltid hufwudordet kan fa den plats, der det gbr basta werkan; hartill kommer^ att den lcitta ordbildnim gen gor det Mojligt att undwika en Mangd omskrifningar i ny«  are sprsken. Erempel ps dylika perioder aro: I F.- Sw. t^ikr m»br 6^ve^»!nß or^» lnanui: er e»F mann» m»l«l ok eiA m»^>r i livssti; ell er Ml^»r BuM Bl<ulu moel»^ brlFF^l» vsF» wstulu. — U»uu korßl6^ varrar fM llz^h 01l liwvesllU, t»t iiou lskk lianum lieDr me^> «ing BUu» en^lUlu »t l»»n 6vl»l<ll8 i lienuar okkor i «am» klostr oil F»l 8»ll h»r i Fuhs h^uulst. — I F.-N. Diiir Fer^u sva nll runnu »t i «inn «llei^i i llttlnkrinF. inn o^ v»r lenFi nsetr, heiln v»rV b»eFt lrH j ltrott, h»r Bya mikil hron^ ol« lyst, 01l v»rV uMBKir, »t tlomrinu var settr i gnnat sinn. — LZeol e»u slikir lllutir ak msrzslr »Vrir, er i eru «nlellir, er un6»rleFir ull liita uiarFir menn tortrifFFlleFa ok B)nisk mer ei^l nauVs^u 2t^»ln»heiul lllut »m gaman er eru i rit»^ir, ok heim er lier eru meß 088, er munu h^kl^a, sem 083 D^kkj» nlutir er nu roe66um ver nm. — Till undwikande af enformighet, der alltfor msnga eller langa ord i samma forhsllande eljest skulle komma tillsammans,