Sida:Forn-Swenskan.djvu/148

W Syutar. plagar man, om mojligt, att stskilja dem med andra kortare, eller annorlunda slutande, t. er. Uaralcl» 8»F» l,iug l,arl»F> ra,ist.f. uiuß llarkaFr» 82F»; hli t6l« H6r»rinn til miilg IXefjullssuur, i st. f. ha t6k NekjMssuur til måls. §. 89. Friheten i periodbyggnaden ar afwen ss stor, att i meningar, der en annans ord anforas i o»atio obii. «un, ofta plotsligt o^ailv intrader, t. ex. l^inarr Hamuar3l.6llir BtoV uu^, 01l »n»;lti att u«;n6r Bll^l6u s»r«  lieiin, «oli liaka monn ill erenlli llin^at u:«Vi nu 01l l^rr til sun«l»r /Vllilu» . — AfwensH ombytes person och numerus i en och samma period, enar man an forestaller sig hufwud«  mannen, an andra deltagande personer, t. er. Bverrir rei^ viV 2mm l,un6ruV manna till uu3 Bimun»r; t6l<u h»r u^n l)Aiit on uren6u uwiuu, en i^6ra ti^i naut» let n»un relt» » Vermalau^. — Wm Werberna. h. W. I verbernas stallning fore eller ester subjectet rci der den storsta frihet, mycket mer an i de nyare munarterna; afwen kan i 'en och samma berattande sats hwarje ogonblick werlas mellan prsesens och preteritum, t. er. l^err nn, 6lkr til snn6»r v! 3Itrauil. — BeFir vann Nul62rBn» ssu. — H6r6llr «ll ll^vin6r l«v»mu lieim ok kaustit; l6r till lciVur sinB, tall» heir lsV^ar ha tsl sin i mil» li; Bp)srr ontir 0. s. W. Der pronomen ek foljer ester kortare verbalformer, sam mandragas bada i F..- N . till ett ord, genom utelemnande af pronominets e, t. er. v»rk, f. v»r el«. I dylika tillfallen finnes ofta ett ek destutom fore verbet, t. er. ek v»rll. 91. Ett till ett verb horande adverb eller pr«position stalles ej, såsom ofta i nyare Swenskan, ester objectet (t. er. han skot steppet fram), utan alltid fore, t. er. «ratt uauu ha kram Bkininn. I relativa satser stallcs partikeln omedelbart fore verbet, t. er. 8l:in hat er nann KalVi lram llruullit.