Sida:Forn-Swenskan.djvu/153

Sylttax. Nomina. Pronomina. 101 ex. vit IWioN) jag och HZkan; har nyttjas dualis, emedan frs, gan ar endast om twa; hit ll»ntl>, du och Kinn; h«u B,Fr^ ißr, han och Sigrid (neutr. enligt lill); ver ttlss,-, wi och Olof; heir (Munnarr, de och Gunnar, eller han och Gun nar. Wid tillfallen som de sist anforda exemplen ar talsattet cj alltid nog tydligt, ty Bi^riVr (hstu kan li ka wal oswersattas «de andra karlar, qwinnor och Sigrid», «de andra karlar och Sigrid», som «han och Sigrid». Skall norn. propr. sta i gen., sa sattes i stallel for gen. af I:sta och 2:dra personerna pronomen possesivum, naturlignvis såsom adjectiv till det styrande substantivet, ej till namnet, t. er. B»ln niseli o^lzgrt hranllar, samtalet mellan mig och ThrZnd; lllnllr vlirr tlsgla, motet mellan mig (ost) och Baglarna. Wid oqwadinsord sattes icke pronomen i appositiott till ordet, utan pronomen postessivum, t. ex. llunllriun hinn, din (.1: du) hund! FlL)?it hitt^ din (du) tafwa! §. IUS. S^som bestammande artikel nyttjas i fornsprii, ken antingen llinn, l,in, l,it, hwilket afwen med bortkastadt l» fogas bakom orden, se H. W, eller pronomen demonstrativum hann eller «a. I F.M . begagllas endast l,n,n, i F.^Sw. der emot hllnu, utom såsom postpositiv artikel, der afwen -in» hanges bakom substantiverna. Stundom utelemnas artikeln, i synnerhet wid oknamil, t. ex. N6l:on tiuuunFr (f. liiun zvu^i); I^muullr slemmi (f. siemmi). §. 106. Pron. post. siun refererar sig oftast till subje ctet i samma sats, kka mycket om detta ar sing. eller pl.; har begagnas aldrig, likasom i nyare spraken, genitivet deras, h«r - r» ell. hklrr». Men «inn kan afwen nyttjas, der orden: hans, deras 0. s. w. i nyare spraken referera sig till en casus obli auus i satsen, t. ex. Nl,l»rr l»«Ltti e?i<?n»l mauni siuH krNNlir^ d. a. mannens frander, icke I^!u»r8. «  107. Genitivus partitivus wid Adjectiva numeralia och pronomina nyttjas i fornspraken mycket oftare an i wara nyare munarter; i synnerhet forekommer det i wista ofwerdrif