103 Syntax. Partiklar
uppvesandi sólu, medan sol är uppe. — Partikeln at finnes dock ej alltid tillsatt.
§. 111. Längd i tiden och rummet betecknaS genom accusativus: þeir fóru átta rastar, de foro åtta mil; hann dvaldisk þar marga vetr, han uppehöll sig der många wintrar. Acc. uttrycker äfwen wagen, dit man far, sättet, huru någonting sker, t. ex. hann fór landveg, han for landwägen; marga lund, på många sätt; at fara harðan (sc. gang?), att fara hårdt fram. Dock säges: hann fór leiðar (lèþar) sinnar, han drog sin kosa.
§. 112. I stället för att låta ett substant. eller pron. styras af en præposition eller ett verbum, sättes det såsom subject i en ny bisats, som börjar med þar sem, þar er, t. et. llalßi erliilz^Bl<u^lnn mililt »t Bt^V^»Bt viV har sen» var, i st. f. mikit at st^V^ast v»H ?: hade ett godt stod i Jon; muntu h^kl^ask lillu til ve,^a, har sen» ek em, du tycker wal, att du uppoffrar litet i min person. H. 113. Betraffande ordningstalen far anmarkas, att be greppet «sjelf andra, tredje, fjerde» o. s. w. uttryckes «v»I guuan, hrlV^a, fzorVa maun» , Uttrycket «viV 12:t» mann» far derfore icke ofwersattas «med tolf man», utan «sjelf tolfte», eller «med 11 man». Dm Vartiklarna. h. 114 . N eg ation en uttryckes i de aldsta och basta spraklemnmgar med 3:ne partiklar, ne, F» (ss»«) vch »t (a), af hwilka ne alltid stalles fore, de twa sednare sattas efter or det. He och at kunna endast begagnas wid verba, wid nomina och adverbia. Erempel: s6l hat «s viss», byar von «ali atti, ui»n» hat ne vissi, nvat bann meFln» atti. —^ 1)15^! hat veit, o: wargen icke det wet; verVrat igs ck a, der warder icke is ps an. Suffiret -Fl lagges alltid lill sjelfwa rotstafwelsen, ss att i masculiner nominativ-market r utelemnas. Ar slutconsonan