Sida:Forn-Swenskan.djvu/158

106 Syntar. PrZepositioner. nanlla, til — l»»n<i», lill basta for; li lleullr, » l,ii«6, emot; 6 m6t, a m6li, i m6ti, moti, emot; llsamt, lill? sammans. Accusatw och dativ styra: il, upps, i, mcV, viV, at, eptir (eltir)) tvrlr, un6ir, Har galler den wanliga hufwudregeln, att de, nar de be. tyda en ofwergangtill forhallandet, hafwa accusativ, men, nar de uttrycka ett q w arb l ifwa nd e i forhallandet, dativ. Ofta ar dock det charakteristiska mindre framtradande, och der.' fore fsr anmarkas foljande: a styrer ocksa accus., nar det bemarker: ps det eller det fattet, t. er. 6 hann l»»tt, pa det wiset; a »Yr» sl^una, pa andra sidan; l,aun l» li l,»K,t, han lag pa ryggen, ): pa sin egen rygg; »t mNI» » h)2l^» tun^u, tala Ty< ska; hrjar rastar li len^B, tre mil lang; »t 8n»r» li norruenu, ofwersatta p 3Norska. li styrer dativ wid tidsbestammelser, t. er. 6 l»ve^u liri, hwarje ar; annars ar bruket osakert och wacklande; man a l»2UBtin, a Bun,urin, och k ligustum, sulnruln. i styrer esomoftast accus. wid tidsbestammelser, t . er. i A»nn lim», pa den tiden; » 2nn»t siun^ andra gan gen. Dock sages i heirri svipan, i hvi liili. uieß styrer accus., der det egentligen icke kan ofwersattas: tillita med, i foljd med; utan mer såsom: medhafwande, medbringande, om en sak eller person, som owillkorligt medfoljer, t. er »t s»r» mcV lier, att draga med en krigs har; l»»nn liom mcV liollin», han medhade boken; lorul menn uioti lmnuin ineV mann fzutraßan, da drogo nagl ra man emot honom med en fjettrad man. — Dativus sty rer med, der det betecknar en foljd, ett medel, werktyg zc. viV styrer dativ i betydelsen emot, t . er. »t taka viV dliuum, att tåga emot honom; eljest accusativ. Anm. Stundom ombytas iueV och v>V i handstrifterna, dock utan for- andring i' styrelsen, ty mcV i bctydelstn vIV har samma casus ester sig som sjelfwa viV, cch omluandt v»V i betydelsen me^Z samma ca- sus som detta.